Nu har jag jobbat oktober ut såsom planerat, och iom att jag har en veckas uppsägningstid så meddelade jag chefen idag att jag säger upp mig och jobbar endast veckan ut. Wihuuu... så skönt det känns... Dels för att jag inte gav upp efter bara några dagar (som jag ett tag ville göra), utan istället satsade för fullt under den här tiden och gjorde mitt bästa som dörr-till-dörr försäljare (av bredband och telefonabonnemang) och dels för att jag faktiskt vågade säga upp mig. Hahaha...

Jag har nämligen ofta en sån töntig separationsångest annars, som gör att jag absolut inte gillar saker som att säga upp sig, eller annat liknande. Vilket kanske låter konstigt, för jag vet ju att jag annars är rätt impulsiv och älskar förändring och utmaningar. Men av nån anledning så sätter jag en väldigt hög press på mig själv när det gäller arbete och jag vill absolut inte göra folk besvikna på mig. Så för att få en lite mer nyanserad självbild så tror jag helt klart att det är nyttigt för mig att få lite erfarenhet av att våga ta den konfrontationen med chefen som en uppsägning faktiskt ändå betyder.

Det är ju ingen dans på rosor att vara dörr-till-dörr försäljare men förutom arbetsiderna så har det varit ett rätt skönt jobb måste jag ändå erkänna. En kul erfarenhet helt klart. :)

Men nu läääängtar jag till på fredag. Då blir det sista arbetsdagen i Australien och jag kommer inte behöva vara hemifrån till kl 21 på kvällarna kängre. Jihuu!!!

Sen har vi 2 veckor på oss att hinna med så mycket Aussie mys som möjligt (vilket känns härligare och härligare för var dag som vi kommer närmare hemresan) och sedan de sista 10 dagarna med er som kommer hit på besök! *längtar*

Kraam